==> Det existerar inte något privat rum i den digitala verkligheten. <==

Jag har läst en debattartikel i Svenska Dagbladet av professorerna Göran Collste och Iordanis Kavathatzopoulos samt Elin Palm. Länk till debattartikeln finns nedan.

==> Struntar regeringen i rätten till personlig integritet? | SvD

Författarna till debattartikeln skriver om personlig integritet relaterat övervakning av information i den digitala verkligheten på Internet. Artikeln berör också etik och vad gäller det är jag överrens med debattörerna. Men vad jag uppfattar som att debattörerna inte förstår är att det inte existerar något privat rum i den digitala verkligheten på Internet. Skall man debattera dessa frågor med etik och integritet så anser jag att det är viktigt att förstå det. Regeringens företrädare, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt, ger som jag uppfattar genom vad som citeras i artikeln uttryck för att förstå det.

Verkligheten och grundregel är att så fort en individ startar sin dator och ansluter datorn till Internet så blir meddetsamma all information som finns lagrad på datorn allmänt tillgängligt. Man kan försöka försvåra allmän tillgänglighet tillexempel genom kryptering, och genom att skicka och ta emot data i krypterad form och tillexempel genom att använda virtuella privata nätverk, men det finns alltid möjlighet till att någon kan se igenom den krypterade information och läsa informationen.

Har man det klart för sig så förstår man att det inte existerar något privat rum i den digitala verkligheten. Debattörerna förmedlar som jag anser en illusion om att det kan finnas privata rum på Internet om man kommer tillrätta med det som man ser som övervakning. Det är inte så är min reflektion. Det är också så att det i EU och i Sverige har införts ett datalagringsdirektiv som underlättar övervakning och gör övervakning lättare och vilket också är själva avsikten och syftet med datalagringsdirektivet.

Vad jag vill komma fram till med vad jag skriver är att vad som bör diskuteras är hur vi som samhälle hanterar sådant som är att anse som privat information och vad gäller personlig integritet. Samhället och myndigheter lagrar en massa information om varje medborgare, och man lagrar det digitalt. Denna information är lagrad utan att varje enskild individ i varje enskilt fall uttryckligen har uttalat ett önskemål om att myndigheten skall lagra just den specifika informationen som är lagrad. Grundregeln borde vara att myndigheter och samhälle inte lagrar någon information överhuvudtaget om någon individ förutom att den enskilda individen uttalar ett särskilt önskemål om att lagra informationen. När man har uttalat ett sådant önskemål så anses man också vara införstådd med att informationen är allmänt tillgänglig.

Debattörerna för också fram en tes om att demokratin försvagas om människor vidtar försiktighetsåtgärder för att värna privat korrespondens och den personliga integriteten. Jag anser att det också är en felaktig slutsats. Tvärtom är det när människor förstår att det inte finns något privat rum i den digitala verkligheten som demokratin värnas. För att försöka förenkla och som exempel vill jag föra fram att det i verkligheten finns gator och torg och att människor kommunicerar och för samtal på gator och torg och att vem som helst kan lyssna på vad som kommuniceras och till vad som sägs på gator och torg. Som jag ser det berikar det demokratin att kommunikation och samtal kan föras öppet och fritt på gator och torg och att vem som helst kan lyssna till vad som sägs och också att det är tillåtet att kommunicera och samtala om vad som helst på gator och torg. Vill man som individer föra ett privat samtal så får man bege sig till en plats där ingen annan än de som samtalar kan lyssna till vad som sägs. Det berikar också demokratin att det är så.