==> Socialdemokratisk könsmaktsordning <==

Lena Mellin är en politisk journalist att uppskatta. I sin senaste krönika skriver hon om att hon tycker det är ledsamt att det är så få kvinnor i ledande positioner i den svenska politiken. Och jag instämmer i hennes iakttagelse. Men som jag ser det drar hon fel slutsats när hon kommer fram till att det är den svenska blockpolitiken som är orsak. Min känsla säger istället att det är den svenska Socialdemokratiska normen och patriarkaliska könsmaktsordningen som råder i Sverige som är orsak till att det inte finns någon kvinna på någon ytterst ledande position i Sverige, vare sig i politiken eller i näringslivet.

Nu har vi dessutom fått ytterligare ett Socialdemokratiskt parti med Sverigedemokraterna och som jag känner gör bilden av denna Socialdemokratiska könsmaktsordningen än påtagligare.

Centerpartiet sticker ut och är annorlunda som ett litet parti.

==> Sverigedemokratisk samverkan ! <==

Jag har tidigare skrivit om Socialdemokratisk pragmatism. Jag har också i flera andra forum under lång tid skrivit om den ideologiska likformigheten som jag iakttagit vad gäller Socialdemokrater och Sverigedemokrater. Och jag börjar nu också uppfatta, och har gjort så ett tag, att de statsvetare som förekommer och uttalar sig i och genom media också försiktigt börjar uttala det. Det senaste tillfället är när Jenny Madestam i SVT Godmorgon Sverige, nu i veckan i samband med KD's riksting, vid frågeställning svarar att den ideologiska identifieringen av Sverigedemokraterna är svårdefinierad. Det är en tydlig och markant förändring ifrån att i ett tidigare skede istället ha velat uttala en tydlig ideologisk identifiering som högerpopulistiskt.

Sverigedemokraterna är som jag skrivit jätteglada för det initiativ till samverkan som Socialdemokraterna har tagit. Och konstigt vore om det inte var så, eftersom Sverigedemokraterna nu för första gången kan spela en avgörande roll i svensk politik. För Socialdemokraterna är det lika viktigt eftersom om resultatet faller väl ut man framför sig kan se en bild av en framtida Socialdemokratisk pragmatisk regeringsgrund. Bilden kan vara Socialdemokratisk, Socialkonservativ, Socialfascistisk eller kanske Nationalsocialistisk eller vad det nu kan kallas. Något med 'socialt' i namnet ligger nära till hands om namnsättningar skall användas. Troligt är att man inte vill sätta något namn eftersom det kan finnas en möjlighet att det skulle kunna gynna en politisk opposition. Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer sannolikt ge sitt stöd. Viktiga frågor är tillexempel också energipolitisk överrenskommelse och migrationspolitisk överrenskommelse. Jag ser det sannolikt att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna kommer att hitta former för detta med eller utan stöd av antingen Miljöpartiet eller Vänsterpartiet.

Mot detta står en liten Allians på en ideologiskt liberal grund.

Partiledardebatten i Agenda den 6 oktober kan bli intressant på så sätt att det kommer att kunna iakttagas hur och i vad Socialdemokraternas Stefan Löfven och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kommer att markera gentemot varandra.

- Kommer energifrågor att tas upp till diskussion och hur och i vad kommer Socialdemokraternas Stefan Löfven och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson markera gentemot varandra eller för varandra i frågan. Alliansen har en överrenskommelse och är därför inte medialt spännande om det inte går att tala ned den.

- Vad gäller migrationspolitik så är agenda redan för länge sedan medialt formulerad till att frågeställningen som är intressant gäller hur mycket invandring Sverige tål. Så bollen är lagd i Sverigedemokraternas knä för utformning. Alliansens överrenskommelse med Miljöpartiet är inte medialt spännande och passar heller inte in såsom frågeställningen medialt är formulerad och är därför också medialt nedtalad.

- Vad gäller frågor om välfärd så bör det inte föreligga hinder att Socialdemokrater och Sverigedemokrater formulerar gemensam agenda. Alliansens liberalare agenda är medialt nedtalad.

==> Det kan inte vara lätt att vara Socialdemokrat :-) <==

Jag har just lyssnat till Gomorron Sverige och noterar att Anders Lindberg som är Socialdemokratisk ledarskribent i den Socialdemokratiska tidningen Aftonbladet har stora problem med att Elisabeth Svantesson har blivit arbetsmarknadsminister.

Se programinslaget genom länken ==> Det handlar om mänskliga rättigheter” - Nyheter | SVT.se

Anders Lindbergs problem består i att han inte tror att han vet, eller att han inte vet, vad för åsikt Elisabeth Svantesson har i vad hon berättar, eller att han inte vet vad hon hade för åsikt 1995 och han vet heller inte om han tror eller om han inte tror på vad hon säger när hon svarar på frågor som ställs. Han har helt enkelt mycket stora problem eftersom han tror att Elisabeth Svantesson inte har samma åsikt som han själv har utan att hon har en annan åsikt än vad han har eller att hon kanske hade det 1995.

Och av någon anledning så påminns jag om händelser med den före detta Socialemokratiska politikern Omar Mustafa som inte längre är Socialdemokratisk politiker. Han blev Socialdemokratisk politiker av en anledning, samma anledning som gjorde att han tilfrågades om att bli medlem i den Socialdemokratiska högsta politiska ledningen, samma anledning som gjorde att det dagen efter att han blev medlem i den Socialdemokratiska högsta politiska ledningen blev ett jättestort problem att han var medlem i den Socialdemokratiska högsta politiska ledningen, samma anledning som gjorde att han några dagar senare uppmanades av andra i samma Socialdemokratiska högsta politiska ledning att avsäga sig sitt uppdrag, samma anledning som några dagar senare gjorde att han gick ur det Socialdemokratiska partiet och inte längre är Socialdemokratisk politiker.

Jag är inte Moderat som Elisabeth Svantesson men jag har inte något problem med om Elisabeth Svantesson inte har exakt samma åsikt som jag har. Och för mig får hon gärna ha en annan åsikt än vad jag har. Jag accepterar också att Anders Lindberg har en annan åsikt än vad jag har. Frågan är om Anders Lindberg kan acceptera att jag har en annan åsikt än vad han har.

==> Socialdemokratisk pragmatism ! <==

Jag har uppfattat det som att vi en tid har haft 2st Socialdemokratiska partier i Sverige. Nu har det första tillfället inträffat när dessa 2 partier har tagit ett första steg till något som kan ses som det första initiativet till ett pragmatiskt organiserat samarbete. Det är i varjefall så som man själva vill framställa det som jag uppfattar det.

Jag tänker naturligtvis på initiativet till att försöka stoppa Alliansregeringens förslag i budgetpropositionen till förändrad brytpunkt vad gäller när statlig inkomstskatt skall betalas. Det framgår att som utformare av initiativet finns den Socialdemokratiska ekonomiskpolitiska talespersonen Magdalena Andersson och initiativet är utformat med avsikten, tanken och syftet att Sverigedemokraterna skall ansluta sig till det och Miljöpartiet och Vänsterpartiet hakar också på. Sverigedemokraterna uttalar att man är jätteglada för Socialdemokraternas initiativ och initiativet är som sagt utformat just med den avsikten.

Jag känner mig ganska säker att på att vi framöver kommer att få se ett succesivt mer utvecklat och mer nära samarbete mellan de båda Socialdemokratiska krafterna i svensk politik Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna och kanske kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet ge sitt stöd till det.

En ytterligare reflektion som blivit tydlig är också att Sveriges Radio Ekot gärna lyfter Socialdemokratisk argumentation och propaganda i sin nyhetsrapportering. Sveriges Radio Ekots inrikeschef Fredrik Furtenbach säger att Alliansens budgetproposition medför att Statskassan går med underskott och att statsskulden kommer att öka. Jag skulle vilja reflektera med att syftet är en möjlighet till att resultatet skall bli det motsatta till vad Sveriges Radio Ekots inrikeschef och Socialdemokraterna påstår. Hittills har statsskulden långsamt minskat och blivit mindre under Alliansregeringens regeringstid.

==> Genom länken kan du se de fyra Allianspartiledarna presentera "Robin Hoods" senaste jobbskatteavdrag så som CUFs ordförande så fyndigt formulerade det.